tag:blogger.com,1999:blog-56695876665453738322024-03-05T13:42:07.710-08:00നിലാവേ..നിലാവ് ഒരു ശില്പമാണ്.നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.comBlogger34125tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-53654615339753290462010-03-12T05:01:00.000-08:002010-03-12T05:36:40.686-08:00പതിവു പോലെ<div>നിനക്ക് പതിവു പോലെ എഴുതാനിരുന്നതാണ്</div><div>കടലാസ്സിലെ കുനിയനുറുമ്പുകള്</div><div>ഇതാ, ഇപ്പോള് </div><div>ശലഭങ്ങളായി പറന്ന്</div><div>ജനാലയ്ക്കപ്പുറം</div><div>വസന്തം മറന്നിട്ട ചെടികള്ക്ക്</div><div>ഉമ്മ കൊടുക്കുമെന്നു കരുതിയതാണ്...</div><div>പകരം</div><div>പകുതിയെഴുതിയ കത്തില് നിന്ന്</div><div>ഇതാ ചാടിയിറങ്ങുന്നു</div><div>ഒരു പുല്ച്ചാടി. </div><div>പകച്ച കണ്ണുകളുമായി</div><div>തന്നെ കൂട്ടിക്കൊണ്ടു പോകാന്</div><div>ഭൂമിയും മരങ്ങളും അയച്ചയാള്</div><div>വന്നുവോ എന്ന് പതറി നോക്കി</div><div>അതു കടലാസ്സിലിരുന്നു.</div><div>അതിന്റെ ചിറകില് മുഖമമര്ത്തിയ</div><div>ഇളവെയിലിനേയും </div><div>എപ്പോള് വന്നുവെന്ന്് കുശലം ചോദിച്ച</div><div>കാറ്റിനേയും കൂട്ടിരുത്തി</div><div>ഞാന് വൈകുന്നേരത്തിന്റെ</div><div>വയലില് നടക്കാന് പോയി.</div><div>തിരികെ വന്നപ്പോള് </div><div>കടലാസ്സില് ഉറുമ്പുകളില്ല</div><div>പുല്ച്ചാടിയും...</div><div>ശേഷിച്ചത് ഈ പകുതിയായ ചിറകാണ്..</div><div>കടലാസ്സില് അടക്കം ചെയ്ത്</div><div>ഇതിനെ നിനക്കു തന്നെ അയച്ചു തരുന്നു ഞാന്.</div><div>പകരമായി തരണേ, </div><div>നീയിന്നലെ ചവിട്ടിയരച്ച പുല്ത്തലപ്പ്</div><div>ഇന്നു പ്രസവിച്ച</div><div>ആ ചുവന്ന പൂവ്...</div><div><br /></div>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-19127772355050065272009-09-24T11:10:00.000-07:002009-09-24T11:17:45.700-07:00ഒട്ടകപ്പക്ഷി<div>എന്റെ വാക്കുകൾ കൊത്തിയെടുക്കുവാൻ</div><div>നീയെന്തിനാണിങ്ങനെ</div><div>ഭൂമിയിൽ ആഞ്ഞു കൊത്തുന്നത്?</div><div>കിളികളും കാറ്റുകളും പൂമ്പാറ്റകളും</div><div>വിതച്ച വിത്തുകൾ വളർന്നു വരുന്നു</div><div>അവയൊന്നും നിന്റെ ഒറ്റ നോട്ടത്താൽ</div><div>ഇല്ലാതാക്കല്ലേ..</div><div><br /></div><div>മഞ്ഞു മണക്കുന്ന വാക്കുകൾ</div><div>ഞാൻ നിനക്കായി തന്നു</div><div>പകരം നീയെനിക്ക്</div><div>നക്ഷത്രങ്ങളും </div><div>കടലും</div><div>പതിച്ചു നൽകി</div><div>അതിലൊക്കെ ഞാൻ</div><div>നഷ്ടപ്പെട്ടു പോയ എന്നെ</div><div>ഓരോ നിമിഷവും കണ്ടെത്തുന്നു</div><div><br /></div><div>നിന്റെ തല ഇപ്പോഴും </div><div>കുനിഞ്ഞു തന്നെ</div><div>പ്രണയം ഒരു കുറ്റമാണെന്ന പോലെ</div><div><br /></div><div>ആരോടും പറയേണ്ട</div><div>ഭൂമിയിൽ നിന്ന് </div><div>നീ പെറുക്കിയെടുത്ത </div><div>ആ വിത്തുകൾ</div><div>നിന്നോടു പറഞ്ഞ</div><div>രഹസ്യങ്ങൾ. </div>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-81815989397533665942009-07-30T11:36:00.000-07:002009-07-30T11:47:26.921-07:00അവസാന വിളി<p><strong>ഒരിക്കലും ഞാൻ<br />അവന്റെ കണ്ണുകളിൽ<br />ഉമ്മ വച്ചിട്ടില്ല</strong></p><p><strong>എന്റെ ഉമ്മയുടെ<br />തീക്ഷ്ണതയിൽ<br />അവന്റെ കണ്ണ്<br />പൊട്ടിപ്പോകുമോ<br />എന്നതായിരുന്നു ഭയം</strong></p><p><strong>ഒരിക്കലും<br />ഞാൻ അവനെ<br />കിനാവു കാണാൻ ശ്രമിച്ചിട്ടില്ല<br />എന്റെ ചുട്ടുപൊള്ളുന്ന<br />കിനാവിൽ<br />വെന്തുപോകുമോ<br />എന്നായിരുന്നു ഭയം. </strong></p><p><strong>ഒരിക്കലും ഞാൻ<br />പേരു വിളിച്ചിട്ടില്ല<br />എന്റെ ആർദ്രമായ വിളിയിൽ അവൻ<br />തണുത്തു മരിച്ചാലോ<br />എന്നായിരുന്നു പേടി</strong></p><p><strong>ഇന്നലെ ഒറ്റക്കു<br />നടക്കുമ്പോൾ<br />എനിക്കു മുൻപേ<br />ഒരു നിഴൽ</strong></p><p><strong>നിഴലിനു മേലെ<br />കയറിയിറങ്ങുന്ന<br />വണ്ടിച്ചക്രം</strong></p><p><strong>എത്ര തടഞ്ഞു നിർത്തിയിട്ടും<br />ആദ്യമായി<br />ഞാനവന്റെ<br />പേരു വിളിച്ചു പോയ്</strong></p><p><strong>വീട്ടിലെത്തിയപ്പോൾ<br />അവൻ അവസാനമായി<br />എഴുതിയ കത്ത്<br />മേശപ്പുറത്ത്...</strong> </p><p> </p>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-53047624031186592612009-03-06T05:38:00.000-08:002009-03-06T05:54:43.625-08:00തിരികെ വരുന്നു<span style="font-size:130%;color:#333399;">ഞാന് തിരിച്ചു വരുന്നു, ഈ പഴയ നിലാവിറയത്തിലേക്ക്. </span><br /><span style="font-size:130%;color:#333399;">പോയ വഴിയില് നിറയെ പൂ വിരിച്ചു നിന്ന മരങ്ങളുടെ ഓര്മകളുമായി... </span><br /><span style="font-size:130%;color:#333399;">ഒപ്പം നടക്കില്ലേ പഴയ പോലെ?</span>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-21999960667218160582008-09-09T23:57:00.000-07:002008-09-10T00:06:00.645-07:00മിശ്രജീവിതംസസ്യഭുക്കായ ഞാനും<br />മിശ്രഭുക്കായ അവനും<br />ഭക്ഷണം കഴിക്കാന്<br />ഹോട്ടലില് കയറി.<br /><br />ഇവനൊരു ബീഫ് ബിരിയാണി<br />എനിക്ക് ചപ്പാത്തിയും കുറുമയും<br />അവന് വാ തുറക്കും മുന്പേ<br />വെയിറ്ററെ ഞാന് പറഞ്ഞയച്ചു.<br /><br />നിരതെറ്റിയ<br />തലമുടിത്തുമ്പ്<br />വെട്ടിയൊതുക്കും പോലെ<br />ചപ്പാത്തി മുറിച്ചു തിന്നുന്ന എന്നെ<br />ഇടം കണ്ണിട്ടു നോക്കി അവന്.<br />തൂമ്പ പിടിച്ച് തഴമ്പിച്ച<br />വിരലുകള് കൊണ്ട്<br />അവന് ഇറച്ചിക്കഷണം മുറിച്ചെടുക്കുമ്പോള്<br />കാട്ടുപന്നിയുടെ കുത്തേറ്റ് പോലെ<br />വേദനിക്കുന്ന ഉടലുമായ് ഞാന്<br /><br />ഞാന്<br />കുറുമയില് നിന്നും<br />കാരറ്റ് കഷണങ്ങള് പെറുക്കിയെടുക്കുമ്പൊള്<br />എടീ മുയലുകുട്ടീ<br />എന്നു വിളിക്കുന്ന അവന്.<br />മുഖാമുഖമിരിക്കുന്ന നമുക്കിടയില്<br />ഒരു കാളയോ കാട്ടു പോത്തോ<br />വരില്ലെന്നവന്<br />കാട്ടു പോത്തിന്റെ മുഖമുള്ള<br />ഒരു പരിചയക്കാരന്റെ കാലടിക്ക്<br />ചെവിയോര്ക്കണമെന്നു ഞാന്.<br /><br />തീവണ്ടി സമയമടുക്കുന്നു<br />ഹോട്ടലില് നിന്നുമിറങ്ങി നാം<br />പനങ്കാറ്റു വീശുന്ന സ്റ്റേഷനിലെത്തുന്നു.<br />എന്റെ<br />ഇലഞ്ഞിത്തണ്ടു പോലുള്ള വിരലില്<br />അവനൊരുമ്മ വയ്ക്കുന്നു.<br />പൊടുന്നനെ ഒരു സ്വപ്നം പോലെ<br />തീവണ്ടി പാഞ്ഞു വരുന്നു.<br />അവനുമ്മ വച്ച വിരല്<br />ഇപ്പോള് ചുവന്ന കൊടി<br />ഏതു മഴ അലിയിക്കും<br />കൊടിയുടെ നിറം?<br />സിഗ്നല് മാറാതെ<br />അവനെങ്ങനെ<br />എന്നെ വിട്ട് കടന്നു പോകും?നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-34039599540290260052008-09-07T22:20:00.001-07:002008-09-07T22:29:50.074-07:00ശംഖുമുഖം ഡയറീ<span style="font-family:verdana;color:#3333ff;"><strong>ആഗസ്റ്റ് 30</strong></span><br /><span style="font-family:verdana;"></span><br /><strong><span style="font-family:verdana;">വിരലുകള് പരസ്പരം ചേര്ത്തു നാം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കണ്ണുകളില് നോക്കിയിരിക്കേ</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ആരാകും ആദ്യമൊരു കടലാകുക?</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">അതിലാരാവും</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ആദ്യമൊരു തോണിയിറക്കുക?</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കൂട്ടം തെറ്റിയ മീന്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ചിതമ്പലുകള് കുടയും പോലെ</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">നമുക്കു മേല് മഴ പെയ്യുന്നു</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">നാം ചൂടിയ കുടയില് നിന്നും</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ഒരു കടല് മെല്ലെയിറങ്ങി വരുന്നു</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">പ്രണയത്തിന്റെ ഈ ഉപ്പുകടലിന്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">സന്ദര്ശകാ നീയെന്തു പേരിടും?</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;"></span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">2</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;"></span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">മൌസ് പിടിച്ച വിരല് കൊണ്ട്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ചുണ്ടില് നീയെഴുതുന്നു</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">വെളുത്തുള്ളിയുടെ മണമുള്ള</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">എന്റെ പ്രണയമേ</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">പാത്രം മോറി മീറി </span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">അരിപ്പ വീണ വിരലുകള് കൊണ്ട്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">നിന്റെ നെഞ്ചില് ഞാനുമെഴുതുന്നു</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ഉപ്പു പിടിക്കാത്ത മീനാണ്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">എന്റെ പ്രണയം.</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;"></span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">3</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;"></span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">നമുക്കീ കടലില്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കൈ കോര്ത്തു നീന്തണം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">മീനുകളോടു നമ്മുടെ</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ഭൂതകാലം ചൊല്ലണം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">മണല്ത്തരികളില്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ആദ്യസ്പര്ശനത്തിന്റെ </span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ചൂടു പകര്ത്തണം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">മുങ്ങി മരിച്ചവരെ</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">നമ്മുടെ സ്വപ്നങ്ങളെ കുറിച്ചു പറഞ്ഞ്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ഉന്മത്തരാക്കണം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കൊടുങ്കാറ്റില് ഒറ്റപ്പെട്ടു പോയവന്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">ജീവിതത്തെ കുറിച്ചുള്ള </span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കവിത ചൊല്ലിക്കൊടുക്കണം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">നീന്തി നീന്തി തളര്ന്നു പോയാല്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കടല് മുഴുവന് കുടിച്ചു വറ്റിക്കണം</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">കരയില് മുഴുവന്</span></strong><br /><strong><span style="font-family:verdana;">പ്രണയത്തിന്റെ ഉപ്പു വിതറണം.</span></strong><br /><span style="font-family:verdana;"></span>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-44219507385717575932008-09-02T21:48:00.001-07:002008-09-02T21:55:14.865-07:00മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി- കവിത 1<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyi67_o-ns_gWF4A5ju4vcEt2yfEJC8DOALwAuueEnFDYW1kK7eUDYbCLVPSC916rSmF1eYc-TF_q1183tz_FAwJi60m9uiHMiQpmo_UylmDjYTBRjVLXXFbBt94-1dHc6Fr82WX9JjYGJ/s1600-h/1.jpeg"><img id="BLOGGER_PHOTO_ID_5241653830283039106" style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyi67_o-ns_gWF4A5ju4vcEt2yfEJC8DOALwAuueEnFDYW1kK7eUDYbCLVPSC916rSmF1eYc-TF_q1183tz_FAwJi60m9uiHMiQpmo_UylmDjYTBRjVLXXFbBt94-1dHc6Fr82WX9JjYGJ/s320/1.jpeg" border="0" /></a> മുഖരേഖയില് പ്രസിദ്ധീകരിച്ച അബ്ദുള് സലാം എന്ന കവിയുടെ കവിത.. മൂന്നു മാസത്തിനു ശേഷം വചസ് മാസികയില് മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളിയുടെ കവിത.. ബാക്കി വായന.. റഫീക്കിന്റെ കവിതയിലെ പോലെ ഇവിടെയുമില്ലേ ചില ......?<br /><br /><br />original link: <a href="http://kavithaspace.blogspot.com/2008/09/1.html">http://kavithaspace.blogspot.com/2008/09/1.html</a><br /><div></div>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com15tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-19634080272668521022008-09-01T22:04:00.000-07:002008-09-01T22:50:17.591-07:00പുതുകവിതയിലെ ആ പട്ടി മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി തന്നെയാണ്<span style="color:#3333ff;">അധികം ശ്രദ്ധിക്കപ്പെടാതെ പോയ ഒരു പോസ്റ്റ്.. പ്രസക്തമാണെന്ന തോന്നലില് ഇവിടെയും പോസ്റ്റുന്നു.. ബൂലോക കവിതയില് ഈ പരാമര്ശിത കവി നടത്തിയ അസഭ്യവര്ഷത്തില് ദു:ഖം തോന്നിയ ഒരു വായനക്കാരി എന്ന നിലയില് മാത്രം..</span><br /><span style="color:#3333ff;"></span><br />ബഹുഭാഷാ പണ്ഡിതനും 25 പുസ്തകങ്ങള് പ്രസിദ്ധീകരിച്ച പ്രസാധകനും സര്വോപരി സുപ്രസിദ്ധ കവിയുമായ മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി ബൂലോകകവിതയില് എഴുതിയ കുറിപ്പ് (പുതുകവിതയിലെ ആ പട്ടി ആരാണ്?) വായിച്ചപ്പോള് മനസ്സ് ആനന്ദപുളകിതമായി. കവിയെ കണ്ണൂരില് ചെന്ന് കെട്ടിപ്പിടിച്ച് ഒരുമ്മ കൊടുത്താലോ എന്നാലോചിച്ചു. പിന്നെയും കുതിച്ചു കയറിയ ബസ് ചാര്ജ് ആലോചിച്ചപ്പോള് വേണ്ടെന്നു വച്ചു.കുറിപ്പ് വായിച്ച് ആനന്ദമൂര്ഛ അനുഭവിച്ചു കഴിഞ്ഞ ശേഷമാണ് വിവാദ കവിത പ്രസിദ്ധീകരിച്ചു വന്ന വാരികയുടെ പത്രാധിപര് ചിലരോടു പറഞ്ഞ് സംഗതികളറിഞ്ഞത്. അദ്ദേഹത്തിന്റെ വാക്കുകളില് : “കവിത മനോജിന്റേതു തന്നെയാണ്. കയ്യക്ഷരം തിരിച്ചറിഞ്ഞു തന്നെയാണ് കവിത നല്കിയതും. മാത്രമല്ല, മനോജിന്റെതായിട്ട് ഇവിടെ കെട്ടിക്കിടക്കുന്ന ഒരു കെട്ട് കവിതകളില് നിന്ന് ഒന്നാണ് പ്രസിദ്ധീകരണത്തിന് നല്കിയത്. ഇനി മുതല് ഇത്തരം പ്രശ്നങ്ങള് ആവര്ത്തിക്കാതിരീക്കാന് കവികളുടെ വിലാസം കൂടി പ്രസിദ്ധീകരിക്കും.”<br /><br />സംശയമവശേഷിക്കുന്നവര്ക്ക് എഡിറ്ററെ ബന്ധപ്പെടാം. വിലാസം: എഡിറ്റര്, മുഖരേഖ മാസിക, പി ബി നമ്പര് 92, ആലപ്പുഴ<br />ഫോണ്: 9847866191<br /><br />ഇനി ആരാണ് ആ പട്ടിയെന്ന് മനോജ് ചോദിച്ചില്ലേ.. അത് കണ്ണാടിയില് നോക്കിയാല് മനസ്സിലാകുന്നതേയുള്ളൂ..ഓര്മയില്ലെങ്കില് അതു മനോജിനെക്കൂടി ഓര്മിപ്പിക്കാന് ഇതാ ചില സത്യങ്ങള്. മനോജിനെ വാഴ്ത്തുന്നവര്ക്കും ഇതുപകരിക്കും.എറണാകുളത്തുള്ള ഒരു കവി ഒരു കവയിത്രിയുടെ അവതാരികയോടു കൂടി തന്റെ കവിതകള് പായല് ബുക്സ് എന്ന തട്ടിപ്പു നടത്തുന്ന (അതെങ്ങനെ തട്ടിപ്പ് ആകുന്നു എന്നു വഴിയെ പറയാം) മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളിക്ക് പ്രസാധനത്തിനായി അയച്ചു കൊടുക്കുന്നു. നിഷ്കളങ്കനായ ആ കവിയുടെ കവിത കിട്ടിയതും അയാളെ വിളിച്ച് ‘പ്രസാധകന്‘ പറയുന്നു, ഇതില് അഞ്ചു കവിതകള് പ്രസിദ്ധീകരിക്കാന് നിവൃത്തിയില്ല; ഇവ താന് മുന്നേ എഴുതിക്കഴിഞ്ഞതാണ് എന്ന്.<br /><br />ഇതില് ഒരു കവിതയുടെ തുടക്കം ഇങ്ങനെയാണ്:<br />കൊടുങ്ങല്ലൂരില്<br />വേശ്യയായി പിറക്കാനിരിക്കുന്ന<br />മൂന്നു മാസം പ്രായമായ<br />ഭ്രൂണമാണു ഞാന്<br /><br />അടുത്ത ഒരു മാസത്തിനിടയില് പോക്കിരി എന്ന പേരില് മാധ്യമം വാരികയില് പാരഡിയായി അച്ചടിച്ചു വന്നു. കവി; മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി. (ഇവ രണ്ടും അടൂത്തു തന്നെ പോസ്റ്റ് ചെയ്യും) എങ്ങനെയുണ്ട് മനൊജ് കാട്ടാമ്പള്ളിയുടെ ക്രാന്തദര്ശിത്വം? ആ സമാഹാരത്തിന് അവതാരിക എഴുതിക്കൊടുത്ത കവയിത്രിയുടെ കയ്യില് ഇപ്പോഴും കാണും ആ കവിത. ഈ ‘സൃഷ്ടി’ മാധ്യമത്തില് പ്രസിദ്ധീകരിക്കപ്പെട്ടതാകട്ടേ സൌഹൃദം മുതലാക്കിയും. കവിത അച്ചടിച്ചു ഒരാഴ്ച കഴിഞ്ഞ് മനോജ് ഒരാളോട് പറഞ്ഞു.. ‘ഞാന് അയച്ചാല് ഒരാഴ്ച കഴിഞ്ഞ് കവിത മാധ്യമത്തില് പ്രസിദ്ധീകരിക്കും’... മനൊജ് സ്റ്റയില് എപ്പടി? പാവം പത്രാധിപര്.. അദ്ദേഹത്തോട് ഖേദിക്കുക്ക മാത്രം. തീര്ന്നില്ല മനോജിന്റെ തട്ടിപ്പ്. പീരുമേട്ടില് കുട്ടിക്കാലം ചിലവഴിച്ച ഒരു കവയിത്രി തന്റെ പുതിയ കവിത ‘കുറ്റിക്കാനം വഴി വണ്ടിപ്പെരിയാര്’ ഫോണ് സംസാരത്തിനിടയില് സുഹൃത്തായ മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളില്ലിയെ നെ ചൊല്ലിക്കേള്പ്പിച്ചു. അതാ വരുന്നു അടുത്ത മനോജിയന് കവിത ഒരു മാസികയില്- ‘വണ്ടിപ്പെരിയാര് ഒരു സ്കൂള് പകല്‘ എന്ന പുതിയ പേരില്.കാത്തുനില്പ്പ് എന്ന റഫീക്ക് അഹമംദിന്റെ കവിത കാത്തുനില്ക്കുമ്പോള് എന്ന പേരില്. അരിയല്ലൂരുകാരന് മറ്റൊരു കവി തന്റെ ജപ്തി, പുതപ്പ്, ടവ്വല് എന്നീ കവിതകള് പാലക്കാടു വച്ചു നടന്ന ഒരു ക്യാമ്പില് അവതരിപ്പിച്ചു. അതും ചില തിരുത്തുകളൊടെമനോജിന്റേതായി വന്നു.<br /><br />കല്പറ്റയിലെ മറ്റൊരു കവിയുടെ ‘സീതാലക്ഷ്മി‘ കണ്ണൂരിലെ ഒരു മാസികയില്വന്നതിന്റെ പിറ്റെ ആഴ്ച മനോജിന്റെ വക ‘പാര്വതി‘ ചില ചില്ലറ തിരുത്തലുകളോടെ അതേ പത്രാധിപര്ക്ക് കിട്ടി. ഇതേ കവിയുടെ അടുത്ത കവിത ‘രാവണന്’ (മാതൃഭൂമി) കണ്ണൂര് ന്യൂസ് സ്റ്റാന്ഡില് നിന്ന് മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി പകര്ത്തിയെടുക്കുന്നതു കണ്ട കണ്ണൂരുകാരന് മനസ്സില് പറഞ്ഞു: രാവണന് ഇനി മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളിയുടെ കുംഭകര്ണനാകും. ... കണ്ണൂരില് യാദൃശ്ചികമായെത്തിയ കവി പഴയ മാസികകള് വില്ക്കുന്ന കടയില് മനോജിനെ കണ്ടപ്പോള് ചോദിച്ചു, മനോജെന്താ ഇവിടെ എന്ന്. കവിതയ്ക്കു വേണ്ട റാ മെറ്റീരിയത്സ് കിട്ടുമെന്നായിരുന്നു മനോജിന്റെ ഉത്തരം. അങ്ങനെ കിട്ടിയ റാ മെറ്റീരിയലായിരിക്കണം റഫീക്കിന്റെ കവിത..!<br /><br />തീര്ന്നിട്ടില്ല മനോജിന്റെ കള്ളത്തരങ്ങള്. ചിലപ്പോല് ഇവയൊക്കെ മനോജ് തന്നെ മറന്നു കാണും. കോഴിക്കോടു നിന്നു പ്രസിദ്ധീകരിക്കുന്ന ഒരു വാരാന്തപ്പതിപ്പിലേക്ക് മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി ഒരു കവിത അയച്ചു. അല്പം കവിതാ വിവരമുള്ള അതിന്റെ എഡിറ്റര് ആ കവിതയുടെ ഒരു കോപ്പി മറ്റൊരു കവിക്ക് അയച്ചു കൊടുത്തു ചോദിച്ചു: ഇത് സമയം ഓണപ്പതിപ്പില് പ്രസിദ്ധീകരിച്ച താങ്കളുടെ കവിതയുടെ പകര്പ്പല്ലേ ഇതെന്ന്.. അതിന്റെ കോപ്പി ഇപ്പോഴും അയാള് സൂക്ഷിച്ചിട്ടുണ്ട്.. അങ്ങനെ ഓരോന്നും വേണമെങ്കില് തെളിവു സഹിതം ഹാജരാക്കാം. മനൊജിന് മുകളില് പറഞ്ഞത് നിഷേധിക്കാനുള്ള ധൈര്യമുണ്ടെങ്കില്.. ഈ തെളീവുകള്ക്ക് മറുപടി പറയാനുള്ള ധൈര്യമുണ്ടെങ്കില് മനോജ് കാട്ടാമ്പള്ളി, ഇതൊരു വെല്ലുവിളിയായി ഏറ്റെടുക്കൂ.. തെളിവുകള് ഹാജരാക്കാന് ഞാനും റെഡി. പ്രിയപ്പെട്ടവരേ എന്നിട്ട് നമുക്കു നോക്കാം.. പുതുകവിതയിലെ ആ പട്ടി ആരാണെന്ന്... ഇനി മനൊജ് കാട്ടാമ്പള്ളി ഒരു ബഹുഭാഷാ പണ്ഡിതന് കൂടിയായ സ്ഥിതിക്ക് മലയ്ാളമൊഴികെയുള്ള ഭാഷകളില് നിന്ന് എത്ര അപഹരണം നടന്നു എന്നു നമുക്കറിയില്ല... അങ്ങനെയാണെങ്കില് ആ കവിതകകളുടെ അഛനമ്മമാരെ കണ്ടുപിടിക്കുന്ന ജോലി വളരെ പ്രയാസമായിരിക്കും...!<br /><br />link: <a href="http://www.kavithaspace.blogspot.com/">http://www.kavithaspace.blogspot.com/</a>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com29tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-73103714466947185492008-08-14T02:36:00.000-07:002008-08-14T03:01:38.234-07:00ഒളിച്ചുകളി<strong>മഴയില്</strong><br /><strong>ഞാന് മഴയായ് വരും</strong><br /><strong>-അവന് പറഞ്ഞു.</strong><br /><strong>എനിക്ക് മഴ കൊള്ളേണ്ട</strong><br /><strong>ജാലകമെല്ലാമടച്ച്</strong><br /><strong>ഞാന് നിന്നെക്കുറിച്ച് </strong><br /><strong>ഒരു കവിതയെഴുതും.</strong><br /><strong>അവള് പറഞ്ഞു തീര്ന്നതും</strong><br /><strong>കതകില് തുരുതുരെ മുട്ടു കേട്ടു.</strong><br /><strong>തുറന്നു നോക്കുമ്പോള്</strong><br /><strong>അരിവാള് പോലെ വളഞ്ഞ്</strong><br /><strong>ആകാശം</strong><br /><strong>ആകാശം തൊട്ടതും</strong><br /><strong>ഒരു മിന്നലായ് അവന്</strong><br /><strong>വന്നവളെത്തൊട്ടു</strong><br /><strong>ഇപ്പോള് അവള്</strong><br /><strong>മഴയായ് പെയ്യുകയാണ്</strong><br /><strong>അവന്</strong><br /><strong>മഴയില് കുളിക്കുകയാണ്..</strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-52271430815583185092008-07-30T23:20:00.001-07:002008-07-30T23:35:51.040-07:00മാറ്റല്<span style="font-family:courier new;">ഒരേ കുടയില് </span><br /><span style="font-family:courier new;">നാം നനഞ്ഞില്ല മഴക്കാലം</span><br /><span style="font-family:courier new;">ഒരേ പുതപ്പില്</span><br /><span style="font-family:courier new;">നാം ആട്ടിയകറ്റിയില്ല മഞ്ഞുകാലം.</span><br /><div><span style="font-family:courier new;">കണ്ണുകളൊരിക്കലും പിടിച്ചെടുത്തില്ല</span></div><div><span style="font-family:courier new;">സമാനതകളുടെ രേഖീയതകള്.</span></div><br /><div><span style="font-family:courier new;">ഞാന് നിറയെ</span></div><div><span style="font-family:courier new;">ഞാറുപൂക്കുന്ന ഒരു കാലം കിനാവു കണ്ടു</span></div><div><span style="font-family:courier new;">കിനാവിലല്ല കാര്യമെന്നു നീ പറഞ്ഞു.</span></div><div><span style="font-family:courier new;">എന്റെ കിനാവിപ്പോഴും</span></div><div><span style="font-family:courier new;">കിനാവായി തുടരുന്നു</span></div><div><span style="font-family:courier new;">നീ നിനക്കായി പണിത</span></div><div><span style="font-family:courier new;">ഭാവിയുടെ ചാരുകസേര</span></div><div><span style="font-family:courier new;">കാലൊടിഞ്ഞു കിടക്കുന്നു.</span></div><br /><div><span style="font-family:courier new;">നിന്റെ വെള്ളത്തൂവല് പുതപ്പിച്ച</span></div><div><span style="font-family:courier new;">ശരീരം കണ്ടപ്പോള്</span></div><div><span style="font-family:courier new;">എന്നില് നിന്നും എന്തോ</span></div><div><span style="font-family:courier new;">പറിഞ്ഞുപോകുന്നതിന്റെ ശബ്ദം കേട്ടു.</span></div><div><span style="font-family:courier new;">അത് എന്തായിരിക്കുമെന്ന്,</span></div><div><span style="font-family:courier new;">ടീച്ചര് തല്ലാന് വരുമ്പോള്</span></div><div><span style="font-family:courier new;">തെറ്റിയ കണക്കിന്റെ ഉത്തരം</span></div><div><span style="font-family:courier new;">ചെവിയില് പറഞ്ഞു തരും പോലെ</span></div><div><span style="font-family:courier new;">നീ ഒന്നു പറഞ്ഞു തരുമോ</span></div><div><span style="font-family:courier new;">എന്റെ പ്രിയപ്പെട്ട...</span></div>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-8573179617613564772008-06-19T21:43:00.000-07:002008-06-19T21:52:24.459-07:00കണ്ണേകട്ടിക്കണ്ണടയ്ക്കിടയില്<br />നക്ഷത്രം പോലെ മിന്നുന്ന<br />നിന്റെ കണ്ണുകള്<br />പൂവു പോലെ പറിച്ചെടുക്കുന്നു ഞാന്.<br />അതില് നിന്നുമെനിക്ക്<br />വേര്തിരിക്കണം<br />ജീവിതത്തിന്റെ അനന്തത<br />നീ നടന്ന വഴി<br />കുടിച്ചു തീര്ത്ത ശൂന്യത<br />മുറിവിന്റെ ആഴം<br />മൈലാഞ്ചി പൂത്ത ഓര്മകളുടെ സെമിത്തേരി.<br /><br />എല്ലാം<br />ഒരു ചെറു കിനാവു പോല്<br />അരിച്ചെടുക്കണം.<br />നിന്റെ കണ്ണില്<br />അലയടിക്കും കടല്.<br />അതില് തിരയെഴുതും കവിത<br />വരികളില് ചാഞ്ചാടും<br />ഡോള്ഫിന് കുഞ്ഞുങ്ങള്<br />മഴത്തുള്ളി പോല് ചാടുന്ന കുട്ടികള്<br />കാറ്റ്<br />കാറ്റിലുലയുന്ന കപ്പല്<br />കപ്പലില് കെട്ടിപ്പിടിക്കുന്ന പ്രണയം<br />എല്ലാം<br />ഒന്നിച്ചു പുണരണം.<br />*************<br />നിന്റെ കണ്ണില്<br />ഞാന് തന്ന ചുംബനങ്ങളുടെ<br />വിത്തുകള് വളര്ന്നു തുടങ്ങിയോ?<br />റെറ്റിനയില് കുടുങ്ങിയ<br />സ്വപ്നത്തിന്റെ പീലി<br />കാടു കാണുമ്പോള്<br />മയിലാടുന്നുണ്ടോ?<br /><br />ഇതെല്ലാം അവിടെത്തന്നെവച്ച്<br />എങ്ങനെയാണ്<br />ഞാന് നിന്റെ കണ്ണുകള് മാത്രം<br />വേര്തിരിച്ചെടുക്കുക?<br />നിനക്ക്<br />നക്ഷത്രങ്ങള് കണ്ണുകളാകുമെങ്കിലും?നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com21tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-56267745923679716362008-05-19T22:00:00.000-07:002008-05-19T22:07:24.838-07:00ജീരകമിട്ടായിആസ്വദിക്കണം<br />ജീരകമിട്ടായി പോല് ജീവിതം<br />കെട്ടിപ്പിടിച്ച്<br />മിഴിയില് നിലാവ് നിറച്ച്<br />ചുണ്ടില് കടലു കോരിയെടുത്തവന്<br />ചെവിയില് പതുക്കെ പറയുന്നു.<br /><br />മിന്നാമിനുങ്ങേ<br />മിന്നിത്തെളിയല്ലേ<br />ഞങ്ങളൊരുമിച്ച്<br />പുറത്തിരിപ്പുണ്ടേ<br /><br />ശരി<br />ഞാനും ശരി വച്ചു<br />നമുക്കാസ്വദിക്കാം<br />ജീരക മലരായ്- അല്ല<br />ജീരക മിട്ടായി പോല് ജീവിതം.<br /><br />നിഴലേ പുളയല്ലേ<br />മരമേ കാറ്റിന്റെ കെട്ടഴിക്കല്ലേ<br />ജീരകമിട്ടായി പോല്<br />ജീവിതം നുണഞ്ഞുന്മത്തരായ്<br />നാം പുറത്തിറങ്ങുമ്പോള്<br /><br />പല നിറമായ് പകല്<br />പലതരമായ് കാലം<br />പല രുചിയായ് ഉടല്<br /><br />ജീരകമിട്ടായിയുടെ അച്ഛാ<br />നമ്മുടെ<br />ജീരകമിട്ടായിക്കുഞിന്<br />നീ വാങ്ങിക്കൊടുക്കുമോ<br />സ്വപ്നങ്ങളുടെ നിറം പൂശിയ<br />ജീരക മിട്ടായികള്?നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-72070814693428705642008-04-30T00:05:00.000-07:002008-04-30T00:12:46.419-07:00എള്ളുണ്ടവടക്കോട്ടേക്ക്<br />വണ്ടി കയറുമ്പോഴൊക്കെ<br />ഓരോ പായ്ക്കറ്റ്<br />എള്ളുണ്ട കരുതും.<br />തീവണ്ടിയില് വിശന്നെത്തുന്ന യാചകര്ക്കോ<br />കരച്ചില് കൂട്ടുന്ന കുഞ്ഞുങ്ങള്ക്കോ സമ്മാനിക്കും<br />ഇവരാരുമില്ലെങ്കില്<br />നിറയെ കവിതകളുമായി അവന് വരുമ്പോള്<br />അവനറിയാതെ<br />അവന്റെ ബാഗില് ഒളിപ്പിച്ചു വയ്ക്കും.<br />രാത്രിയില് ബാഗ് തുറക്കുമ്പോള്<br />എള്ളുണ്ട കണ്ടവന് അത്ഭുതപ്പെടുമെന്നോര്ത്ത്<br />ചിരിക്കും..<br /><br />സൂര്യനെ<br />രാത്രിയെന്നവണ്ണം<br />എള്ളുണ്ടയെ<br />അവന്റെ നാവ് അലിയിച്ചെടുക്കുമോ<br />നിലത്തു വീണ തരികള് വഹിച്ച്<br />ഉറുമ്പുകള് എന്നരികിലെത്തുമോ<br />എന്റെ ജീവിതത്തിന്റെ എള്ളിന്പാടം<br />അവന് കൊയ്യാനെത്തുമോ<br />അതോ<br />ഇനി ബോംബാണെന്നു കരുതി<br />എള്ളുണ്ടയെ<br />അവന് വലിച്ചെറിഞ്ഞിട്ടുണ്ടാവുമോ...?നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com24tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-83661160344068870942008-04-18T00:26:00.001-07:002008-04-18T00:35:44.687-07:00കൈതച്ചക്ക<strong>ചെറുപ്പത്തില്</strong><br /><strong>കൈതച്ചക്ക പറിക്കാന്</strong><br /><strong>തോട്ടിന് കരയില് പോയതോര്ക്കുന്നു</strong><br /><strong>തോട്ടിന് കരയില്</strong><br /><strong>മുണ്ടു മാടിക്കുത്തി</strong><br /><strong>ചുണ്ടില് സിഗററ്റുമായി</strong><br /><strong>എടീ പുല്ലന് ലോകമേ</strong><br /><strong>എന്ന അവന്റെ നില്പ് ഓര്മ വരുന്നു.</strong><br /><strong>കൈതച്ചെടികള്ക്കിടയില് നിന്നും</strong><br /><strong>നിന്നെ ഒന്നു ചുംബിച്ചോട്ടേ എന്നു ചോദിച്ച്</strong><br /><strong>തലയുയര്ത്തിയ</strong><br /><strong>പേരറിയാത്ത</strong><br /><strong>പാമ്പിനെ ഓര്മ വരുന്നു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>എത്ര വേഗമാണ്</strong><br /><strong>എല്ലാം ഓര്മയായത്</strong><br /><strong></strong><br /><strong>തോട് റോഡായി</strong><br /><strong>കൈതച്ചെടിയുടെ സ്ഥാനത്ത്</strong><br /><strong>കരിങ്കല്ക്കെട്ടുകളായി.</strong><br /><strong>ഇപ്പോള് എവിടെയായിരിക്കും അവന്?</strong><br /><strong>ആ പാമ്പ്?</strong><br /><strong></strong><br /><strong>പ്ലേറ്റില് അരിഞ്ഞിട്ട കൈതച്ചക്കയില്</strong><br /><strong>പഞ്ചസാര അലിഞ്ഞിറങ്ങുന്നു</strong><br /><strong>ഉടലിലൂടെ എന്തോ താണിറങ്ങുന്നു</strong><br /><strong>ഒരുറുമ്പാണ്.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>പഞ്ചസാരയില് അലിഞ്ഞ</strong><br /><strong>കൈതച്ചക്കയാണ് ഞാനെന്ന്</strong><br /><strong>ഉറുമ്പ് കരുതിയിട്ടുണ്ടാവുമോ?</strong><br /><strong></strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com36tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-46759162353925540842008-04-02T01:10:00.000-07:002008-04-02T01:19:12.688-07:00വേണ്ടിയിരുന്നില്ലനിനക്ക് ഒരു പേരുണ്ടാവണമെന്ന്<br />ഞാനാഗ്രഹിച്ചിട്ടില്ല.<br />മഴത്തുള്ളിയെന്നോ<br />ഭൂമിയെന്നോ<br />പരുന്തെന്നൊ<br />കാറ്റെന്നോ<br />ഓര്മയെന്നോ<br />പച്ചിലകളെന്നോ<br />വിളിക്കണമായിരുന്നു<br />എനിക്കു നിന്നെ.<br /><br />നിനക്ക്<br />ഒരു വീടുണ്ടാകണമെന്ന്<br />ഞാനാഗ്രഹിച്ചിട്ടില്ല.<br />സ്വപ്നമെന്നോ<br />ശലഭച്ചിറകെന്നൊ<br />വേദനയെന്നോ<br />പുഞ്ചിരിയെന്നോ<br />വെയിലെന്നൊ<br />രാത്രിയെന്നോ പേരുള്ള ഒരിടത്തിലേക്ക്<br />കയറി നില്ക്കാനാവുമായിരുന്നു<br />നമുക്കപ്പോള്.<br /><br />വേണ്ടിയിരുന്നില്ല<br />പ്രണയത്തിന്<br />ഇത്ര പേരുകള്<br />മഴയില് കൊഴിഞ്ഞ പൂവിനും<br />മണ്ണിനും ഇടയിലുള്ള<br />ഒരു വിനിമയമായി മാത്രം വായിക്കുമായിരുന്നു<br />ഞാന്<br />അതിനെ..നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com38tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-37753465633931807222008-03-14T03:26:00.000-07:002008-03-14T03:30:03.411-07:00എന്നെ കാണാനില്ല..അഗ്രഗേറ്റര് അപ്രത്യക്ഷരാക്കുന്ന അനുഭവങ്ങള് വായിച്ച് വായിച്ച്<br />ദാ ഈ മഴയുള്ള ഉച്ചക്ക് എന്നെയും കാണാനില്ല.<br />ഗൂഗിളിന് എന്തു പറ്റി ആവോ..<br />എന്തായാലും ഇവിടെ വരെ വന്ന കൂട്ടുകാര് <a href="http://nilaavuu.blogspot.com/2008/03/blog-post_13.html">ഈ കവിത </a>കൂടി വായിച്ചിട്ടു പോകൂ..<br />അഭിപ്രായമറിയിക്കാനും മറക്കില്ലല്ലോ..?നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-36311437590009540412008-03-13T22:43:00.000-07:002008-03-13T22:50:07.371-07:00അവസാനത്തെ കവിത<strong>ഞാന് ചെവി കൂര്പ്പിച്ചതും</strong><br /><strong>അവന്റെ വാക്കിനെ കാറ്റു കൊണ്ടു പോയി</strong><br /><strong>കണ്ണു തുറക്കുമ്പോളേക്കും</strong><br /><strong>അവന്റെ കാഴ്ചയെ</strong><br /><strong>ഒരു നക്ഷത്രം പിടിച്ചെടുത്തു.</strong><br /><strong>മൂക്കു വിടര്ത്തിയതും</strong><br /><strong>അവന്റെ ഗന്ധത്തെ </strong><br /><strong>മേഘങ്ങള് വലിച്ചെടുത്തു.</strong><br /><strong>ഞാന് സ്പര്ശിക്കാന് കൊതിച്ചതും</strong><br /><strong>അവന്റെ ഉടലിനെ</strong><br /><strong>മണ്ണ് ചേര്ത്തു പിടിച്ചു..</strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com31tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-70076964590041699992008-03-05T23:50:00.000-08:002008-03-06T00:01:13.357-08:00കടല് ഭൂമി<strong>എത്ര മണ്ണു മാറ്റിയാലാണ്</strong><br /><strong>നിന്നെക്കുറിച്ചുള്ള ഓര്മകളുടെ</strong><br /><strong>വേര് പിഴുതുകളയാനാവുക?</strong><br /><strong></strong><br /><strong>എത്ര കടല് കോരിയൊഴിച്ചാലാണ്</strong><br /><strong>നീ തന്ന സ്വപ്നങ്ങളുടെ കറ</strong><br /><strong>കഴുകിക്കളയാനാവുക?</strong><br /><strong></strong><br /><strong>എത്ര ആകാശം വാരിപ്പുതച്ചാലാണ്</strong><br /><strong>നിന്റെ മുഖം മനസ്സില് നിന്നും</strong><br /><strong>മറയ്ക്കാനാവുക?</strong><br /><strong></strong><br /><strong>നീ കടലും</strong><br /><strong>ഞാന് കരയുമായിരുന്നെങ്കില്</strong><br /><strong>ഓരോ പുണരലിനിടയിലും</strong><br /><strong>ഞാന് നിന്റെ ആഴങ്ങളിലേയ്ക്ക്</strong><br /><strong>വരുമായിരുന്നു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>ഇനിയൊരു സുനാമി</strong><br /><strong>എത്ര കാലം കഴിഞ്ഞാണ്</strong><br /><strong>വരിക?</strong><br /><strong></strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com34tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-13084492022218436952008-02-25T21:06:00.000-08:002008-02-25T21:13:35.702-08:00ഒരിക്കല് മാത്രം<strong>പ്രണയകാലത്ത്</strong><br /><strong>ഒരിക്കല് മാത്രമേ</strong><br /><strong>ഞാന് നിന്നെ ചുംബിച്ചിട്ടുള്ളൂ.</strong><br /><strong>നിലോഫര് പുഷ്പത്തില് വീണ</strong><br /><strong>മഴത്തുള്ളി പോലെ</strong><br /><strong>സദാ അതെന്നെ </strong><br /><strong>ഹര്ഷം കൊള്ളിക്കുന്നു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>ഒരിക്കല് മാത്രമേ നീയെനിക്ക് </strong><br /><strong>ജന്മദിനാശംസ നേര്ന്നിട്ടുള്ളൂ.</strong><br /><strong>അതെന്റെ ജീവിതത്തെ</strong><br /><strong>തീവണ്ടി കണക്കെ വലിച്ചു കൊണ്ടു പോകുന്നു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>ഒരിക്കല് മാത്രമേ</strong><br /><strong>ഞാന് കവിതയെഴുതിയിട്ടുള്ളൂ</strong><br /><strong>ആ കവിത</strong><br /><strong>രാത്രിയുടെ ഏകാന്തതയില്</strong><br /><strong>എന്നെ നിലാവു കണക്കെ</strong><br /><strong>ആശ്വസിപ്പിക്കുന്നു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>ഇനി എനിക്കൊരു തവണ കൂടി</strong><br /><strong>നിന്നെ വേണം.</strong><br /><strong>അന്ന്</strong><br /><strong>ദിശ തെറ്റിയ നിന്റെ കപ്പലിനെ</strong><br /><strong>എനിക്ക് </strong><br /><strong>തീരത്തേക്ക് ചേര്ത്തടുപ്പിക്കണം..</strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com48tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-36180742829867373222008-02-18T20:31:00.000-08:002008-02-18T20:54:18.626-08:00വാലന്റൈന് കവിതകള്<strong><span style="color:#000099;">ഒന്ന്:</span></strong><br /><strong></strong><br /><strong>നാരങ്ങാമിട്ടായി നുണയുന്ന</strong><br /><strong>കൂട്ടുകാരിയെ കളിയാക്കി</strong><br /><strong>അവന് അവള്ക്ക് ഒരു ഐസ്ക്രീം നല്കി</strong><br /><strong>ഐസ്ക്രീം കഴിച്ചു തുടങ്ങിയതും</strong><br /><strong>അവളുടെ സ്നേഹത്തിന്റെ പതയില്</strong><br /><strong>അവനലിഞ്ഞില്ലാതായി.</strong><br /><strong></strong><br /><strong><span style="color:#333399;">രണ്ട്:</span></strong><br /><strong></strong><br /><strong>മഴ പെയ്യുന്ന വൈകുന്നേരം</strong><br /><strong>കടലു നോക്കി</strong><br /><strong>കടല കൊറിച്ച്</strong><br /><strong>അവരിരുന്നു</strong><br /><strong>‘ഞാന് കടലാണ്</strong><br /><strong>നീ മഴയും’</strong><br /><strong>അവള് പറഞ്ഞു</strong><br /><strong>പറഞ്ഞു തീര്ന്നതും</strong><br /><strong>അവന് അവളിലേക്ക്</strong><br /><strong>മഴയായ് പെയ്തു തുടങ്ങി.</strong><br /><strong></strong><br /><span style="color:#333399;"><strong>മൂന്ന്:</strong><br /><strong></strong></span><br /><strong>പ്രണയത്തെ ഉപമിക്കാന്</strong><br /><strong>ഉപമകളൊന്നുമില്ലാത്ത രാത്രിയില്</strong><br /><strong>മുറ്റത്ത് പാതി വിടര്ന്ന</strong><br /><strong>റോസാപ്പൂവിന്റെ</strong><br /><strong>ഒറ്റയിതള് മുറിച്ച്</strong><br /><strong>മൊബൈല് ഫോണിലൂടെ</strong><br /><strong>ഞാനവനോട്</strong><br /><strong>ഇപ്പോഴെന്താണ് മണക്കുന്നതെന്നു</strong><br /><strong>ചോദിച്ചു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>അവന് പറഞ്ഞു:</strong><br /><strong>ശവം മണക്കുന്നു.</strong><br /><strong></strong><br /><strong>അങ്ങനെയാണ് </strong><br /><strong>അവളുടെ രക്തത്തിന്</strong><br /><strong>റോസാപ്പൂവ് എന്ന ഉപമ കിട്ടിയത്.</strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com32tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-550531866075567862008-01-30T20:57:00.000-08:002008-01-30T21:09:35.121-08:00അവനായി ഒരു കവിത<strong><span style="color:#000000;">അവനു മാത്രമായി</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഞാനെഴുതിയില്ല</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഒരു കവിതയുമിതേവരെ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അവന് ബാക്കിവച്ചതാം</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">മണം</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ചില നോട്ടങ്ങള്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഊഷ്മളദാഹങ്ങള്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ആദ്യം പറഞ്ഞ വാക്ക്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഒരേ കുടയില് നനഞ്ഞ മഴ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എല്ലാം</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഹൃദയത്തില് ചൂടോടെ കത്തുന്നുണ്ട്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഏകാന്തതകളില്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ലാവയായ് തിളയ്ക്കുന്നുണ്ട്.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എന്നിട്ടുമവനായ്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എഴുതിയില്ല ഒരു വരിയും</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഇതു വരെ.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അവനെ കാണുന്നേരം </span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഞാനെന്റെ ഭാഷ മറന്നു പോകുന്നു</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അടുത്തിരിക്കുമ്പോള്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഉന്മാദപ്പൂ വിരിയുന്നു</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അവന്റെ നോക്കില് നിന്നും</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ജീവിതത്തിന്റെ പച്ച വിരി മാറ്റുന്നു.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഇനിയും വയ്യ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അവനായൊരു</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">കവിതയെഴുതാതിരിക്കുവാന്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">വാക്കിനെറിഞ്ഞ വലയില്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ചത്ത സ്വപ്നത്തിന്റെ മുട്ടകള് മാത്രം</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">വാക്കേ വാക്കേ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നീയെവിടെയാണാവോ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഒന്നടുത്തു വന്നെങ്കില്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നിന്നെ മുറിച്ച് </span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">സന്ധി സമാസം പുരട്ടി</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അവന്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഞാനൊരു വിരുന്നൊരുക്കുമായിരുന്നു.</span></strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com52tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-50924823469935694942008-01-15T00:55:00.000-08:002008-01-15T01:14:31.750-08:00ഒറ്റ<strong><span style="color:#000000;">ആകാശം</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ആരോ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അടയ്ക്കാന് മറന്ന</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ജാലകമാണ്.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അതിന്റെ ഓരോ അഴികളില് നിന്നും</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നിന്റെ കണ്ണുകള്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നക്ഷത്രങ്ങളായി</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എന്നെ ഉറ്റുനോക്കുന്നു.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഓരോ മഴത്തുള്ളിയില് നിന്നും</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നിന്റെ വിരലുകള്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">മേഘങ്ങളുടെ സുതാര്യത കൊണ്ട്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എന്നെ സ്പര്ശിക്കുന്നു.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ചെടികള്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നിന്റെ ഹൃദയത്തില് നിന്ന്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എന്റെ ഹൃദയത്തിലേക്ക്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">വേരുകള് നീട്ടുന്നു.</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">(ശലഭങ്ങള് </span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നിശബ്ദത കുത്തി വരച്ച</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഈ പൂന്തോട്ടം</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">പണിതീരാത്ത </span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നമ്മുടെ വീട്ടുമുറ്റത്തേതായിരുന്നുവോ)</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എങ്കിലും</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">പ്രണയമേ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">നീ എന്തിനാണ്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഈ അനന്തതയിലേക്ക്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">അവന്റെ ഹൃദയത്തിലേക്ക്</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">എന്നെ</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;">ഒറ്റക്കാക്കി പോയത്..</span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong><br /><strong><span style="color:#000000;"></span></strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com45tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-65184107267836758542007-12-31T22:51:00.000-08:002008-01-04T01:22:33.820-08:00കത്തുന്നിടം<strong><span style="font-family:arial;">അവനെഴുതുന്ന കത്തിന്റെ<br />ഓരോ വരിയിലുമുണ്ടായിരുന്നു<br />ഒരു മഴക്കാലത്തിനു<br />പൊട്ടിമുളക്കാനിടം.<br /><br />ഈ കത്തിനെ<br />ഏതു കുഞ്ഞുവിരലാണ്<br />നേര് മയോടെ<br />മേഘങ്ങള്ക്കുള്ളിലേക്ക്<br />എയ്തുവിടുക?<br /><br />അവനിത് വായിക്കുക<br />കടലില്<br />മഴത്തുള്ളിയായിട്ടാവുമോ.<br />മലയടിവാരത്തില്<br />ഒരു ചെറിയ വെള്ളപ്പൂവായി പൊട്ടിമുളച്ചാല്<br />അവനെന്റെ വരിതെറ്റിയ അക്ഷരങ്ങളെ<br />തിരിച്ചറിയുമോ?<br /><br />അര്ദ്ധരാത്രി<br />കത്തിലടക്കം ചെയ്യപ്പെടാതെ പോയ<br />ഒരു ചുംബനത്തിന്റെ പൊള്ളലില്<br />അവന്<br />ഞെട്ടിയുണരുന്നുണ്ടാവുമോ.<br /><br />നക്ഷത്രങ്ങളില്<br />അവനൊരു ഹൃദയത്തിന്റെ<br />ഉറഞ്ഞ ദൃശ്യം<br />കാണുന്നുണ്ടാവുമോ.<br /><br />കത്തിനായി അവന്<br />തപാലാപ്പീസില് കാത്തിരിക്കുമോ<br />പൊടിയലമാരയിലെ<br />മേല്വിലാസക്കാരനില്ലാത്തെ കത്തായി<br />ഞാന് മാറുമോ.<br /><br />കത്തവന്<br />പ്യാന്റ്സിന്റെ<br />പോക്കറ്റിലിട്ടു നടക്കുമോ<br />എന്റെ പച്ചിലകളുടെ ഗന്ധം<br />അവന്റെ ഗന്ധത്തെ<br />തിരിച്ചറിയുമോ<br />**<br />അവനായെഴുതിയ കത്തില്<br />ഇപ്പോഴുമുണ്ട്<br />നിലാവിന്റെ നൂറു ഭരണികള്<br />നിറയ്കാനിടം.</span></strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com44tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-90383375177411844052007-12-28T22:14:00.000-08:002008-01-04T01:08:51.781-08:00പൊട്ടല്<strong><span style="color:#000000;">വാക്കുകളെ,<br />മൌനത്തെ<br />ഉള്ളിലൊതുക്കി<br />ഒരു<br />അഗ്നിപര്വതമായി<br />പൊട്ടിത്തെറിക്കേണ്ട,<br /><br />തിളച്ച എണ്ണയില്<br />രുചിയുടെ<br />ഇടവഴികളില്<br />ഒരു<br />കടുകു മണിയായി<br />പൊട്ടിച്ചിതറിയാല് മതി<br /><br />എനിക്ക്.</span></strong>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com23tag:blogger.com,1999:blog-5669587666545373832.post-27771337815179353282007-12-23T22:01:00.000-08:002008-01-04T01:10:10.366-08:00അഞ്ചു ഖണ്ഡങ്ങളില് ഒരു ഗ്രൂപ്പ് ഫോട്ടോ<a href="http://farm2.static.flickr.com/1410/753485861_4cd4c2f3ef.jpg"><strong><img style="DISPLAY: block; MARGIN: 0px auto 10px; WIDTH: 320px; CURSOR: hand; TEXT-ALIGN: center" alt="" src="http://farm2.static.flickr.com/1410/753485861_4cd4c2f3ef.jpg" border="0" /></strong></a><strong><br /></strong><div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiTeJDMX7UaJ1o7Bo4S-XMhMQaKL9-dlfZPOIrJ-rMaEaeF2eU4PC34fUcL9hfrA2V1QpGWgWerTnAqCycTVGdim8RRwjDPY6aszMjshwYP84Yy_SCWwVAKwMXAZ6ppF-jm6Ke9-xdZNUIl/s1600-h/MoonShadows1024x768.jpg"></a><br /><br /><div><strong>ക്ലാസുകളില് നിന്നും മുങ്ങി</strong></div><div><strong>ഉച്ചപ്പടം കാണാന് പോകുന്നവര്ക്ക്</strong></div><div><strong>നോട്ടുകളെഴുതിക്കൊടുത്തിരുന്നു</strong></div><div><strong>ഞങ്ങള് പെണ്കുട്ടികള്</strong></div><br /><div><strong>വീര ശൂര പരാക്രമികളായ</strong></div><div><strong>ഷമീര്, ആനന്ദ്, പ്രശാന്ത്</strong></div><div><strong>ജോബിഷ്, അലിയാര് തുടങ്ങി</strong></div><div><strong>ഓരോരുത്തരും ഞങ്ങളുടെ</strong></div><div><strong>അജ്ഞതക്കു മേല്</strong></div><div><strong>പഞ്ച പാവങ്ങളായി.</strong></div><br /><div><strong>വൈകുന്നേരം</strong></div><div><strong>രാധാന്റിയുടെ</strong></div><div><strong>ഹോട്ടലില് നിന്നും</strong></div><div><strong>പാതി വെന്ത ഉള്ളിവട</strong></div><div><strong>ഒരു പാക്കറ്റ് ജീരക മിട്ടായി</strong></div><div><strong>പരീക്ഷാ ഫീസ് അടക്കാനുള്ള</strong></div><div><strong>കാഷ് മറന്നു പോയാല്</strong></div><div><strong>നൂറു രൂപാ കടം</strong></div><div><strong>ഇങ്ങനെ പോകുന്നു </strong></div><div><strong>ഞങ്ങളുടെ പ്രതിഫലം</strong></div><br /><div><strong>മറന്നു പോകുന്ന</strong></div><div><strong>രസതന്ത്ര സൂത്രവാക്യങ്ങള്</strong></div><div><strong>ഷേക്സ്പിയര് ഉദ്ധരണികള്</strong></div><div><strong>സന്ധി സമാസ വൃത്താന്തങ്ങള്</strong></div><div><strong>ഓരോന്നും</strong></div><div><strong>ഓരോ ഉച്ചപ്പടക്കാരന്റെയും</strong></div><div><strong>വിയര്പ്പു മണക്കുന്ന</strong></div><div><strong>ഒറ്റ നോട്ടില്</strong></div><div><strong>ഞങ്ങള് കുറിച്ചിട്ടു.</strong></div><br /><div><strong>കുറിക്കുന്തോറും</strong></div><div><strong>ഞങ്ങളുടെ ഹൃദിസ്ഥം</strong></div><div><strong>കൂടി വന്നു.</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>2</strong></div><div><strong>അവര്</strong></div><div><strong>ഉച്ചപ്പടത്തിനു പുറമേ</strong></div><div><strong>ഉച്ചപ്പുകയും പതിവാക്കി.</strong></div><div><strong>കുമാരേട്ടന്റെ ചായക്കട</strong></div><div><strong>തീവണ്ടി സ്റ്റേഷന് പോലെ</strong></div><div><strong>പുകയിലമര്ന്നു.</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>ഞങ്ങളുടെ ജോലിഭാരവും</strong></div><div><strong>കൂടി വന്നു.</strong></div><div><strong>വേവാത്ത വടയ്ക്കു പകരം</strong></div><div><strong>പൊറോട്ടയും ഹാഫ് ചില്ലിയുമായി</strong></div><div><strong>ജീരകമിട്ടായിക്ക് പകരം</strong></div><div><strong>ഐസ്ക്രീമായി.</strong></div><br /><div><strong>ഐസ്ക്രീം</strong></div><div><strong>രാഷ്റ്റ്രീയ ചിഹ്നമാകും വരെ</strong></div><div><strong>അതു തുടര്ന്നു.</strong></div><div><strong>അച്ഛന്റെ പോക്കറ്റില് നിന്നും,</strong></div><div><strong>പെയിന്റിങ്, വാര്പ്പ്, ആശാരി-</strong></div><div><strong>പ്പണികളില് നിന്നുമുള്ള</strong></div><div><strong>അവരുടെ വരുമാനത്തിന്റെ</strong></div><div><strong>പങ്ക്</strong></div><div><strong>ഞങ്ങളും പറ്റി വന്നു.</strong></div><div><strong>3</strong></div><br /><div><strong>ഉച്ചപ്പടം കാണാന് പോയവരോട്</strong></div><div><strong>എങ്ങനെയുണ്ടായിരുന്നു</strong></div><div><strong>എന്നു ചോദിക്കണമെന്നുന്ണ്ടായിരുന്നു</strong></div><div><strong>ഞങ്ങള്ക്ക്</strong></div><div><strong>ഒരേ</strong></div><div><strong>ബഞ്ചിലിരിക്കുന്ന നേരം</strong></div><div><strong>അല്ലെങ്കില്</strong></div><div><strong>കുടയില്ലാത്ത മഴയില്</strong></div><div><strong>വൈകുന്നേരം</strong></div><div><strong>മുറിച്ചു കടക്കുന്ന നേരം</strong></div><div><strong>ഞങ്ങളോരോരുത്തരും </strong></div><div><strong>അവന്റെ വിയര്പ്പ് മണത്ത്</strong></div><div><strong>ഉച്ചപ്പടത്തിന്റെ രുചിയറിഞ്ഞു.</strong></div><br /><div><strong>ഷക്കീല, രമ്യ, രേഷ്മ</strong></div><div><strong>ഇവരൊക്കെ</strong></div><div><strong>സ്ത്രീത്വത്തിനു അപമാനമെന്നു ഞങ്ങള്</strong></div><div><strong>പരസ്യമായി</strong></div><div><strong>മുദ്രാവാക്യം മുഴക്കി.</strong></div><br /><div><strong></strong></div><div><strong>മുത്ത്, മുത്തുച്ചിപ്പി</strong></div><div><strong>അനീഷിന്റെ ബാഗില് </strong></div><div><strong>നിന്നും പൊക്കിയ </strong></div><div><strong>സി ഡി</strong></div><div><strong>രഹസ്യമായി ആസ്വദിച്ചു.</strong></div><div><strong>4</strong></div><br /><div><strong>ക്ലാസില് നിന്നും</strong></div><div><strong>മുങ്ങുമെങ്കിലും</strong></div><div><strong>പാഠങ്ങളെല്ലാം</strong></div><div><strong>പഠിച്ചിരുന്നു</strong></div><div><strong>അവര്.</strong></div><br /><div><strong></strong></div><div><strong>ഞങ്ങളൊ</strong></div><div><strong>പരീക്ഷാഹാളില്</strong></div><div><strong>ചോദ്യങ്ങളാവാന്</strong></div><div><strong>സാധ്യതയുള്ളവ</strong></div><div><strong>ചെറുകുറിപ്പുകളും</strong></div><div><strong>കോഡ് വാക്കുകളുമാക്കി</strong></div><div><strong>മുലയിടുക്കുകളില്</strong></div><div><strong>അടിവസ്ത്രത്തിനുള്ളില്</strong></div><div><strong>നിക്ഷേപിച്ചു.</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>ചില ആണ്കുട്ടികള്</strong></div><div><strong>ഞങ്ങളുടെ വിദഗ്ധമായ</strong></div><div><strong>കോപ്പിയടി ആസ്വദിച്ച്</strong></div><div><strong>പരീക്ഷ എഴുതാന് പോലും മറന്നു.</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>ആണ്കുട്ടികളെയെല്ലാം</strong></div><div><strong>കോപ്പിയടിക്കാരായി</strong></div><div><strong>കരുതുന്ന അധ്യാപകര്ക്ക്</strong></div><div><strong>പവര് എക്സ്റ്റ്രാ പുഞ്ചിരി </strong></div><div><strong>സമ്മാനിച്ച് ഞങ്ങള്</strong></div><div><strong>കോപ്പിയടി തുടര്ന്നു.</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>പരീക്ഷാ ഹാളിലായിരുന്നു</strong></div><div><strong>പെണ്കുട്ടികളായതില്</strong></div><div><strong>ഞങ്ങള്</strong></div><div><strong>അഭിമാനിച്ചിരുന്നത്.</strong></div><div><strong>5</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>ഒരു നിറം മങ്ങിയ</strong></div><div><strong>ഗ്രൂപ്പു ഫോട്ടോയില് നിന്ന്</strong></div><div><strong>എന്തെല്ലാം ഓര്മകള്</strong></div><div><strong>വേര്തിരിച്ചെടുക്കാം അല്ലേ</strong></div><div><strong></strong></div><div><strong>ചിതലു വീണ ഈ ഫോട്ടോയിലെ</strong></div><div><strong>ഓരൊ മുഖവും</strong></div><div><strong>ഇപ്പോള് എവിടെ</strong></div><div><strong>ആയിരിക്കും?</strong></div><br /><div><strong>അതിലെത്ര പേര്</strong></div><div><strong>ഈ കവിത വായിക്കും?<br /></strong></div><div><strong>ഇനി</strong></div><div><strong>അഥവാ ഈ ഫോട്ടോയിലെ</strong></div><div><strong>ആരെങ്കിലും</strong></div><div><strong>നിരൂപകരോ</strong></div><div><strong>കവികളോ ആയിത്തീര്ന്നിട്ടുണ്ടാവുമോ?</strong></div><div><strong>അങ്ങനെയെങ്കില്</strong></div><div><strong>എന്റെ ജീവിതം</strong></div><div><strong>അവര് നിരൂപണം ചെയ്യുമോ<br />എന്നെക്കുറിച്ച്</strong></div><div><strong>കവിതയെഴുതുമോ?</strong></div><br /><br /><div><strong></strong></div><br /><br /><div><strong></strong></div><br /><br /><div><strong></strong></div><br /><br /><div><strong></strong></div></div>നിലാവര് നിസhttp://www.blogger.com/profile/07934634386031744069noreply@blogger.com26